det är 2015, året för Bullshit Centenary. För hundra år sedan lämnade en ung invandrarpoet sin dikt ”The Triumph of Bullshit” för publicering i en London avant‑garde-tidning. Redaktörens brev som förklarar hans avslag på arbetet gör det klart att han bestämde sig för att ”hålla fast vid min naif-beslutsamhet att inte ha några” ord som slutar i-Uck, –Unt och-Ugger”.,”Förmodligen importerades ordet ”bullshit” från poetens inhemska oss; men hittills har ingen hittat ”bullshit” i tryck som ett enda ord före 1915.
den unga invandrarpoeten trodde att hans dikt var besviken puritanisk. Han hade svårt att skriva ut sin vers. Fyra år tidigare, vid 22 års ålder, hade han avslutat sitt första mästerverk. Även om han hade visat det för några vänner i USA och hade läst det högt för medstudenter i England, i januari 1915 förblev opublicerad., Åtminstone en redaktör ansåg det borderline galen; en annan var ”oförmögen att göra huvud eller svans” av det. Dess titel var ”j Alfred Prufrocks kärlekssång”.
i år markerar också hundraårsminnet av den första publiceringen av TS Eliots mest kända tidiga dikt. Prufrocks ”Love Song” uppträdde först i USA, undangömt mot baksidan av en liten tidning, förmodligen för att redaktören inte bryr sig mycket om det., Två år gick innan denna förvirrande dikt publicerades i Eliots första bok, men idag inser de flesta kritiker att det tillkännager ankomsten i vers av engelskspråkig litterär modernism.
vid Harvard, där Eliot gjorde det mesta av sin studie, kommer det att finnas en utställning på Houghton-biblioteket senare i år för att markera hundraårsminnet av Prufrocks uppkomst i tryck. USA, långt försiktig med Eliot som ett slags kulturell förrädare, kommer till rätta med sin största poet.,
det återstår att se hur mycket uppmärksamhet kommer att ägnas åt en annan, mer högtidlig årsdag. För femtio år sedan denna månad (efter att ha blivit omhändertagen genom ohälsa av sin skarpa andra fru, Valerie, som hade varit hans sekreterare och som bodde fram till 2012), dog TS Eliot i London. Han var då inte längre en ung bullshitter utan inkarnationen av hans konstform. Han var inte bara den mest kända poeten levande, men betraktade (så många betraktar honom fortfarande) som 1900-talets finaste poet., Internationellt lovordad hade han tilldelats Nobelpriset, Dante guldmedaljen, Goethepriset, den amerikanska Frihetsmedaljen och den brittiska förtjänstorden., Vuxna kände honom som poet inte bara av ”Prufrock”, men också av Avfallsmarken och fyra kvartetter; teater publiken hade flockat till hans pjäser som mord i katedralen och cocktailparty på Edinburgh festival, i London och på Broadway; hemma och i skolan, barn njöt ”Macavity”, en av dikterna från hans gamla pungråtta bok av praktiska katter, lika ivrigt som senare publiken har glad i katter, den musikaliska baserad på dessa dikter. Den 4 februari 1965 fyllde Eliots minnestjänst Westminster Abbey.,
femtio år senare är ”svårt” fortfarande det ord som de flesta bifogar till hans vers. Ändå citerar vi honom: ”inte med ett slag men en whimper”, den sista raden av Eliots dikt” The Hollow Men ” är bland de mest kända raderna av modern poesi. ”April är den grymmaste månaden” börjar Avfallsmarken med oroande memorability; ingen läsare glömmer den ”patientens eter på ett bord” i början av ”J Alfred Prufrocks kärlekssång”. Eliots behärskning av språkets pliancy ger sin poesi en insistency av ljud och bild som verkar oförstörbar.,
ändå, genom att skriva sin biografi, har jag kommit att inse svårigheten att förena po-faced ” påven av Russell Square ”(som den äldre Eliot kom att kallas) med den unga invandrarpoeten av”triumf av skitsnack”. Var det helt enkelt att Eliot förbenade när han åldrades? Till viss del, Ja, respektabilitet klämde honom på plats; men han förstod fantasifull frihet. Han erkände och skevered i fyra kvartetter rutinerna för ” framstående män av brev ”som blev”ordförande i många utskott”., Som bankir, sedan som utgivare, arbetade han på jobb där kommittéer var de rigueur och han fullbordade sitt arbete med aplomb. Ändå sökte en del av honom alltid en flyktlucka, ett sätt att undkomma sitt officiella jag. Hans brorson Graham Bruce Fletcher minns farbror Tom tar honom som en pojke till en London skämt butik på 1960-talet. de köpte stank bomber och lät dem vid ingången till Bedford Hotel, inte långt från Eliots arbetsplats i Bloomsbury Russell Square., Med ett anfall av fnittrar, Eliot sätta på en markant varv av fart som, Macavity-liknande, han och hans brorson sped från brottsplatsen, Eliot twirling hans käpp ”på samma sätt som Charlie Chaplin”.
denna subversiva Eliot, stank-bombningen Nobel prizewinner, tar oss närmare den unga Eliot av ”skitsnack”., Under de första månaderna av 1915 bodde Eliot som njöt av det ordet i Oxford (”väldigt söt, men jag gillar inte att vara död”). Han hade kommit dit för att vidareutveckla sina studier i filosofi vid universitetet, men längtade efter litterära London, där han hade vänner med sin kollega amerikansk poet, den energiska, incisive, och så småningom fascistiska lutande Ezra Pound. Eliots föräldrar var misstänksamma mot sin sons vilda avantgarde konstnärliga medarbetare och klargjorde att de förväntade sig att han skulle återvända till Harvard för att bli en respekterad professor. Eliot ville inte det., Men det som höll honom i England var mindre litteratur än kärlek. Efter att ha känt henne i tre månader gifte han sig med den nervöst livfulla Vivien Haigh-Wood som var, som han själv, en bra dansare, en poesiälskare, en Frankofil. Både han och hon var på rebound från tidigare relationer. Deras äktenskap, en modig risk, var en katastrof för dem båda. Mer än ett halvt sekel senare skulle det vara karikaturerat, Hollywood-stil, i filmen Tom och viv. För Eliot, som han uttryckte det på 1960-talet, äktenskap med Vivien ”förde sinnestillstånd som kom Avfallsmark”., Så småningom, smärtsamt separerade de, och Vivien slutade sina dagar i en mental institution 1947. ”Jag älskar Tom”, skrev hon en gång, på ett sätt som förstör oss båda.”
För att förstå Eliot innebär att komma till rätta med” Tom”, inte bara med”TS”. I år blir det lättare att göra det – inte för att det kommer att finnas stora utställningar som ägnas åt hans arbete, men för att 2015 kommer att ge oss fylligare konton av Eliot än vi har haft hittills., Min biografi titel, Young Eliot, signalerar en avsikt att skildra med detalj och nyans poeten av Avfallsmarken – en figur som, vissa hävdar, aldrig var ung. Även om detta inte är en ”officiell” biografi (Eliot ville inte att hans livshistoria skulle skrivas), är jag den första biografen som har fått citera utförligt från poetens publicerade och opublicerade skrifter. Att göra det frikostigt gör det lättare att inse hur nära hans sårbara liv och hans briljanta poesi ibland var smärtsamt kopplade.
detta är ett milstolpeår för Eliot., På hösten kommer Jim McCue och Christopher Ricks att publicera sin långa planerade upplaga av Eliots Samlade dikter-den första någonsin upplagan för att sammanföra den vers som han publicerade under hela sin karriär och poesin som aldrig såg dagens ljus. Vissa läsare kommer att bli chockade över att inse att bland Eliots längsta verk är hans serie sexistiska, rasistiska dikter om Kung Bolo och hans stora svarta drottning; dessa frat-boy dikter gjorde det möjligt för den sexuellt oerfarna studenten Eliot att utföra en slags sexuell swagger som hjälpte honom att knyta sig till sina Harvard-kumpaner., De är, om du vill, B-sidan av Prufrocks kärlekssång. Noggrann redigering av Ricks och McCue lovar oss inte bara mer Eliot än vi har sett tidigare, men också mer vetenskapliga fotnoter. Lika tätt kommenterad är den kompletta online prosa som publiceras av Johns Hopkins University Press. Eliot ’ s graduate student papers on German philosophy,” degrees of reality ”och primitiv ritual relaterar säkert till” Unreal City ” och vegetation rites of The Waste Land; många läsare kan känna att de behöver den akademiska motsvarigheten till satnav för att räkna ut allt.,
Eliots rykte har tagit en misshandel under de senaste decennierna. I synnerhet har han anklagats för antisemitism – en anklagelse som han förnekade. Det verkar för mig att det finns stunder i hans skrifter-både i material som publicerats och i material som han höll privat – som bjuder in denna avgift. Det finns tydliga bevis för att hans föräldrar delade en markant antisemitisk fördom, och det är svårt att argumentera övertygande att Eliot helt överträffade detta., Ändå lovar publiceringen av hans fullständiga prosa att avslöja också att han var bland författare som otvetydigt talade mot nazistiska förföljelser.en sådan inställning överensstämmer säkert med oppositionen mot totalitär regering i hans 1930-tal spelar mord i katedralen. Eliot bör inte betraktas som ett helgon. Men inte heller bör han demoniseras eller hans arbete reduceras till en enda fråga. Han var ibland fel, upprepade gånger lysande, ibland okänslig och misogynistisk. Han var både förenaturligt begåvad och otvivelaktigt en man av sin tid.
så varför spelar hans arbete fortfarande roll?, Skälen är dolda i vanlig syn-eller, mer exakt, i vanligt ljud. Prufrocks öppningsord säger allt: ”låt oss gå då, du och jag …” folk säger ofta att dikten börjar med en buttonholing, vernacular ton: dess röst låter som om den bara har sidlat upp till dig. Detta är bara hälften sant. Om dikten började med att säga ”Låt oss gå”, skulle det låta mer vernacular:” Låt oss gå ” är långsammare, mer stagey. Om du inte säger ”Låt oss gå”, men ”låt oss gå”, låter du mindre brådskande, mer lugn, mer självmedveten., Vad ”J Alfred Prufrocks kärlekssång” introducerar i engelsk poesi mer intensivt än någonsin tidigare är en akut fusion av modernitet och självmedvetenhet. Moderniteten träffar dig som en prickskytt kula när du stöter på att omnämnandet av” en patient etherised på ett bord ” i dikten tredje raden. Från barndomen kände Eliot Boston Public Gardens som innehöll – och fortfarande innehåller – det konstiga och underbara ljudande Etermonumentet (slutet av 1800-talet Boston var ett banbrytande centrum för anestetisk kirurgi); men ingen förrän Eliot hade lagt en sådan modern operation i en kärlekssång., Formuleringen av ”Låt oss gå” är subtilare, men kanske mer djupt imponerande. Dessa tre ord initierar det akuta självmedvetandet av modernistisk poesi på engelska. Varje poet som skriver på engelska ärver det självmedvetande som har insinuerat sig i språket.,
Eftersom Eliot var en utbildad filosof – han skrev en Harvard doktorsavhandling om filosofi och hans föräldrar ville att han skulle fortsätta med en akademisk karriär i ämnet – han visste att ”jaget” i medvetandet, var instabilt. ”J Alfred Prufrocks kärlekssång” kartlägger ett instabilt själv., Dikten anatomises manliga oro över sex-oro som författaren visste av erfarenhet och från oerfarenhet; det antyder också på hur själva är konstruerade inte bara av handlingar utan också av deras brist, och av språk och läsning, av lånade bilder. Prufrock, hämmande medveten om att, men obeslutsam, han är varken Hamlet eller Lazarus eller Salome, anspelar (lite stagily) till alla dessa roller. Hans själv verkar gjord av rollspel, eller försök att agera; och ändå, freighted med ironi, finns det fortfarande en känsla av sårbarhet och smärta., Wittily hänvisar Prufrock till litteratur, till roller, men de ironiska tipsen på hurt. När det utvecklas, fram till Avfallsmarken och bortom, fortsätter Eliots poesi att göra detta och uppvisar sig själv som ständigt medveten om andra möjliga och omöjliga själva; och föreslår att litteraturen är en slags prestation självmedvetet byggd på sina tidigare föreställningar. Genom allusion, citat, eko och resonans presenteras det moderna livet som en upprepad ritual, en vi kan höra djupare än vi ser det.
i större eller mindre utsträckning är detta fortfarande hur poesi fungerar., Det är inte så mycket att knottily svåra poeter inklusive Geoffrey Hill och Jorie Graham bädda in en resonans inom en annan som de skriver, eftersom det även poeter som skiljer sig mycket från Eliot ärver ett akut självmedvetande på deras språk. Poesi manifesterar en medvetenhet om att språket-i sitt ljudspel så mycket som i sin beteckning, dess mening – spolar och oförstörd sig själv. Men tydligt uppblåst kan du höra det i John Ashbery och i Louise Gluck, i Jo Shapcott eller i John Burnside.,
även om poeter i de generationer som följde Eliot kan ha förnekat det, var hans inflytande oundvikligt. I England en inverkan av denna största av alla invandrare poeter var en närvaro i arbetet med de mest ”engelska” poeter: Philip Larkins artikulation av jolle urbana bilder och bleakly isolerade manlighet utforskade territorium som Eliot hade kartlagt; Ted Hughes, tydligen så annorlunda från poeten ”Prufrock”, drog, liksom Eliot, på studiet av antropologi för att göra sina dikter., I Skottland var Hugh MacDiarmid en av de första stora poeterna att uppskatta Eliots betydelse och att överföra några av hans insikter till en annan kultur: ”TS Eliot – det är ett skotskt namn” – hävdar ”en full Man tittar på tisteln”, även om poeten från Missouri artigt avvisade försök att förmedla honom skotsk anor. I Irland, mer nyligen, berättade Seamus Heaney en gång hur hans lärare gav honom utdrag av Eliots inflytelserika prosa”i kapselform, för att fortsätta till slagfältet”. Heaney reagerade mot detta., Hans tidiga ”mossedikter” är långt ifrån humorn hos några av Eliots lerlösa tidiga dikter; men även dessa mossedikter, som med andra verk av Heaney, visar nutiden som en upprepning och omtolkning av primitiv ritual. En sådan upprepning besatt Eliot, och är ett tecken på varför, när han byggde Avfallsmarken, svarade han så ivrigt på Stravinskys vårens rit.
TS Eliot av 1915 var just den typ av invandrare som idag Theresa Kanske skulle vilja skicka tillbaka till sitt hemland. Efter att ha kommit till slutet av sin studiekurs vid Oxford, hängde han runt i Soho medan ”ingen ockupation”. Men idag är Eliots inverkan global. Han var mer välutbildad än någon annan 1900 – talspoet – han hade studerat ett skrämmande ämnesområde, från Sanskrit och avancerad matematik till japansk Buddhism och klassisk grekisk., Medan de flesta av oss i senare liv skärma ut stora delar av vår utbildning, hävdade Eliot att konstnären borde vara mycket sofistikerad intellektuellt-men också påfallande primitiv.
poesi i en komplex era var tvungen att reflektera, eller åtminstone bryta, en känsla av komplexitet; men det behövde också nå tillbaka till något primal, för att låta och återljuda vad Eliot kallade ”en trummans slag”., Årtionden senare erkände den anmärkningsvärda nigerianska poeten Christopher Okigbo detta när han strax före sin död i Biafrankriget producerade – i ”Trummens klagan”, ”Thunder Path” och andra dikter – arbete på en gång distinkt och nedsänkt i kadenserna och ”brutna bilder” av Eliots vers. När den australiske poeten Les Murray i vår egen tid producerar en poesi som artikulerar både en totemistisk djurs närvaro och en medvetenhet om 2000-talets staplade, skärmmättade liv, ärver han en förståelse för vad Eliot trodde poeter hade att göra.,
Eliot blev en global närvaro anmärkningsvärt snabbt. Avfallsmarken gjorde i synnerhet ett intryck på kulturer som skiljer sig mycket från St Louis, Boston, Paris och London – de städer som formade honom mest. I England läste den 27-årige japanska poeten Nishiwaki Junzaburō den så snart den uppträdde 1922. Nishiwaki bar sitt inflytande tillbaka till Japan där hänvisning till ”Aprils lidande” markerade en omarbetning av Avfallslandets öppningsord; efter Hiroshima gjorde det alldeles för mycket mening för poeten Nobuo Ayukawa att hävda att ”den moderna världen” hade blivit ”ett avfallsmark”.,
mycket av Avfallsmarken skrevs under efterdyningarna av första världskriget. I Europa hördes dikten mindre som Eliots blandning av ”rytmisk grumbling” och cri de coeur (som den var) och mer som en klago för modern europeisk civilisation. I Asien erbjöd dikten metaforer för ganska olika nationella katastrofer. Bara några dagar efter att hon publicerade den första fullständiga kinesiska översättningen av Avfallsmarken i juni 1937 såg Zhao Luori det katastrofala andra kinesisk-japanska kriget bryta ut., Plötsligt kunde hennes översättning ses för att formulera modernt kinesiskt kulturellt och politiskt trauma. Som den 21: a århundradet forskare Lihui Liu hävdar: ”den fruktansvärda situationen på 1930-talet flyttade några unga kinesiska poeter för att identifiera Eliot som praktiskt taget deras talesman.”
Eliots djupa men oroande förhör av traditionsidéer slog också – och slår fortfarande – ett djupt ackord med Kina. ”Tradition och den individuella talangen” var den första av hans verk som skulle översättas där., I mitten av 1900-talet fascinerades kinesiska poeter som engagerade sig i Eliots arbete av kontinuitet och störningar i sina egna och andra kulturella historier. Så, när jag träffade den inflytelserika poet-kritikern Yuan Kezia 1986, besökte han Storbritannien som poet och översättare av modernistisk litteratur och som någon till vilken Eliots arbete hade betytt en hel del; men han var också, som han såg till att berätta för mig, ”översättaren av Burns”., För engelska läsare kan det tyckas konstigt att ansluta Robert Burns och TS Eliot; men till skotska eller kinesiska läsare kan juxtapositionen vara meningsfull: båda dessa poeter är traditionsbärare vars idéer blandade kontinuitet och störning, smältning av modern litterär kultur med muntligt arv., Några av de mest kraftfulla linjerna i Eliots arbete kommer trots allt från plantskolor – oavsett om Avfallslandets ”London Bridge faller ner och faller ner” (en talande linje i en dikt besatt av förlust av anslutning), eller den förvrängda plantskolan som börjar ”här går vi runt den prickiga päron” i ”The Hollow Men”.
Eliots arbete, och inte minst Avfallsmarken, resonerar på varje kontinent., I Sydamerika skrev Jorge Luis Borges en betydande uppsats om ”la eternidad y TS Eliot”, medan den 21: a århundradet mexikanska poeten och kritikern Pedro Serrano gillar att anpassa Eliot med en av hans viktigaste mexikanska läsare, den stora poeten Octavio Paz. I Eliots hemland har Christopher Ricks hävdat att Eliot har affiniteter med en poet av en senare generation, Anthony Hecht., Efter att ha perforerat den raffinerade artiga masken av Bostonian society beundrade Eliot själv poesin hos en helt annan ny engelsman, Robert Lowell, vars Livsstudier lyckades formulera i vers något som Eliot inte riktigt kunde fånga i sin egen största poesi-familjär kärlek.
Eliot är en stor kärlekspoet, men hans känsla är upprepade gånger av kärlek frustrerad, förlorad eller gått fel. Få poeter har så djupt behandlat frågorna om barnlöshet, längtan, åldrande., Eliot är fortfarande en av de största religiösa poeterna på språket, och det har också bidragit till hans globala räckvidd och berikat hans antagna och anpassade europeiska känslighet. I Grekland George Seferis omarbeta Eliot och lärt sig att smälta (som Eliot gör) en känsla för urban modernitet med en djup kärlek till havet. Från sin barndom övervägde Eliot Atlanten och visste vad det innebar att möta upp till döden. I boyhood hade han levt genom en cyklon som förstörde mycket av hans infödda St Louis; poeten av ”Death by Water” var också en ung man som hade riskerat sitt liv till sjöss., I Italien, medan det var Mario Luzi som omarbetade Eliots vackraste maritima dikt av förlust och längtan, ”Marina”, som en ny dikt på italienska, är det nobelpristagare Eugenio Montale, en presentatör av ödsliga landskap och en förhörsledare av tidigare litterär tradition, som ofta ses som en släkting till Eliot. Ändå kan det också finnas en samhörighet mellan Avfallslandets poet och den mycket yngre, Dresden-födda poeten Durs Grünbein som, som Eliot, drar tillbaka från den grekiska och latinska klassikernas värld som resonerar med 1900-talets värsta fasor.,
på engelska är Eliot, Londons största poet, också den största poeten under andra världskriget – inte för att han kämpade i det, utan för att han så fullständigt registrerade sin kamp och förstörelse: husen som vände sig till damm, raiderna, behovet av att fortsätta mot helt ogynnsamma odds. Det är några av de element som driver ”East Coker”, ”the Dry Salvages”och” Little Gidding”., Det sista namnet på kvartetterna i synnerhet bygger på Eliots erfarenhet som brandvakt under London blitz, medan ”The Dry Salvages”, som bygger på och adresserar sitt eget amerikanska förflutna, skrevs under perioden innan Amerika gick in i andra världskriget och som Storbritannien stod inför nederlag. Men inte på något sätt direkt propagandistisk, verkar Eliots dikt ändå inriktad på att uppmuntra amerikaner att förstå nödvändigheten av att fortsätta i kampen., Efter andra världskriget, som efter den första, gick Eliot ut ur hans sätt att uttrycka sin Europhilia, hans tro på europeisk enhet och ”Europas sinne”. Allt detta bidrog till att han med rätta betraktades som en anglofil poet som vid ett tillfälle kunde hävda att ”historien är nu och England”, men som också kunde se vikten av en känsla av alleuropeisk civilisation. Så under decennierna efter 1945, betydelsen av denna poet som Dante betydde lika mycket som Shakespeare kan ses som emblematiserande europeisk kulturpolitik., Det finns en europeisk Eliot, en engelsk Eliot, en amerikansk Eliot, en indisk Eliot, en kinesisk Eliot: denna spridning av Eliots har gjort honom desto mer en världspoet.
så när, på måndag i London, Poetry Book Society och TS Eliot förvaltare värd en grupp samtida poeter för TS Eliot prisutdelningen, hedra ”den bästa samlingen av poesi publiceras 2014” vid ett evenemang som markerar 50-årsdagen av TS Eliot död, oavsett om den vinnande poeten echoes Eliot direkt är oväsentlig., Mer än någon annan 1900-talspoet visade Eliot hur man balanserar tradition och modernitet – det är hans sanna arv; som poet, förläggare, kritiker och redaktör öppnade hans konst det utrymme där vi skriver och läser. Ibland försöker man karikera honom; hans motståndare måste ge honom sin fulla komplexitet, precis som hans fans måste erkänna att hans bakgrund inte bara var en av ragtime och högkultur utan också av familjär antisemitism och attityder att tävla som problem St Louis till denna dag., Att uppskatta honom kräver en bekräftelse på att hans liv och arbete var fulla av vågad, astuteness och ett preternatalt akut öra för språk. Allt annat är skitsnack.
Robert Crawfords biografi Young Eliot: From St Louis to The Waste Land publiceras av Cape den 5 februari.
- Dela på Facebook
- Dela på Twitter
- dela via e-post
- Dela på LinkedIn
- Dela på Pinterest
- Dela på WhatsApp
- Dela på Messenger
Lämna ett svar